På väg ....

Ja nu är man på benen igen, det var en envis förkylning, tror jag blivit känslig för Julhelger, samma förra året, dunderförkyld på Julen.

Men som sagt nu känns det ok. såpass så jag vågade mej ut i kylan, Majan o jag tog en promenad till Far, en lagom sväng så här första dagen efter den långa vilan...

Några foton blev det så klart.

 Ja så här ser det ut hos oss nu, visst är det fint. Rena ytor, inget gräs att klippa eller ogräs att rensa.

 Det är en vacker vinterdag.

   Mycket snö har det kommit de senaste dagarna.

Grannens går vid skogen o vårt hus i dimman.

Det här är Fars hus, visst ser det ut som om det var hämtat från sagans värld.

Vi hjälper till att få in lite ved sedan blir det kaffe.

Fars katter, först är det My, hon är uppfödd på flaska, har således bott här hela sitt liv, jag hittade henne under bordet, hon är väldigt kelig men har inte lärt sej gränser, det är inte lätt att fostr en katt som mäniska, man kan ju inte gärna bita tillbaka när dom bråkar, så man får passa sej för hennes klor o tänder.

Sedan har vi Sigge med de guldgula ögonen, har aldrig sett en katt med så vackra ögon. Han kom hit för ca: 7 år sedan, fann sej snart tillrätta, en mycket snäll o kelig katt som inte gör någon illa.

Nästa kisse är Lasse-Maja, han kom till far för ca:2 år sedan, en långhårig, väldigt snäll katt som ingen ville veta av, han fick namnet Lasse-Maja eftersom vi inte visste om det var en han eller honkatt,  vid ett vetrinärbesök fick vi veta att det var en han, men namnet fick han behålla.

Det var tre det, men det har kommit en till, i höstas blev Måns den 4:e kattfamiljemedlemmen, han är inte så gammal o helt klart den keligaste, han klamrar sej fast vid en o vill gärna snutta på håret om han kommer åt.

Visst är dom söta.

På väg hem håller solen på att gå ner, det är så vackert. 

Med den här bilden säger jag hej för denna gången.

Ha det så gött.

Det är en vacker vinterdag här vid Kinne-Kulle, men kallt, så småfåglarna samlas för att få lite mat. Här är några bilder från dagens skörd.

   Högst upp i trädet satt några Dommherrhonor, vilket lustigt namn.

Nötväckan är snabb som bara den, inte så lätt att fånga.

En mycket vanlig pose för denna fågel.

Tycker de är så söta, små men mycket tuffa vid matbordet.

Klicka på bliderna för att se dem större.

Blåmes i sin vackra vinterskrud.

Här är några till.

Pilfink, så fint du poserar för mej.

Visst är dom söta.

Så en Talgoxe som just ska till att lyfta.

Hoppas ni tyckte om mina små vänner.

Ha det gött tills vi syns igen.