Naturen genom min kameralins

Alla inlägg under juli 2010

Av Gunnel Sörensen - 13 juli 2010 19:31

Katten en av våra käraste husdjur...

Vi har katter och har alltid haft, skulle kännas konstigt utan. Den här berättelsen handlar om de som bor här nu, Sonic och Knackles.   

      

Visst är dom söta, från början var det bara Knackles som bodde här, Sonic var stadskatt hos dottern i Mölndal, men som så ofta så händer det oförutsedda saker, dottern flyttade och bodde hos vänner ett tag, då fick Sonic bo hos oss, nu är det ju så att han var van att leka med Knackles sen de var små, så inte hade han något emot det, han höll sej oxå alltid i närheten av huset då han var ute.

Nåväl, dottern fick tag på en egen lägenhet och när semestern var slut skulle Sonic med till staden igen.

Här kommer det där med andras katter in, en grå vacker katt hade fått för sej att han bodde här, inte gillade han våra katter, det var ett fräsande och bråkande när de gick ut. Han höll till i växthuset och vi tänkte väl att han skulle ge sej iväg hem, men icke.

Vi tog in den på rännet och gav den en plats att sova på, bajslåda och mat, det visade sej att han var mycket kelig,

Vi satte ut anonser på nätet o i tidningar, jag skrev urt bildet med text som vi lade i brevlådor runt om i bygden, men ingen hörde av sej, som verkade höra ihop med katten.

När dottern skulle hem till staden, var förtvivlan stor, vad skulle vi göra med kissekatten.

Jo, sa dottern, jag tar med honom till stan, så får Sonic stanna här, så fick det bli.


Sixten som vi döpte honom till, visade sej vara en utmärkt stadskatt, gillade att åka bil och tåg, hade inga problem med att vara inne, gissa om vi var glada.   Så här nöjd var han då han kom till dottern, just nu är de här på semester, både Sixten och Dottern.


Sonic bor ju här o har blivit en riktig storjägare,    han fångar råttor o sorkar på löpande band. I början var det nog Knackles som kom med dom, men efter ett tag lärde han sej fånga själv. 

   


Det kan gå villt till ibland, skojigt har dom i alla fall, oftast är det lek, men ibland tvättar de varandra o är så gosiga,

Här kommer lite foton på vännerna.

   

Knackles i gröngräset.

   

Vem är det i det konstiga kalla.

   

Sonic myser.

   

Knackles i kvällssolen.

  Sonic i snön.   Knackles på jakt.

Det var några av mina bilder, har ju som ni förstår hundratals.

Ha nu en skön sommarkväll.

    

  

         

Av Gunnel Sörensen - 11 juli 2010 22:36

Denna underbara julikväll kan man ju inte sitta inne, bestämde mej för en promenad, klockan var ju bara barnet,  kvällsljuset lockade med sina varma röda toner som övergick i blåviolett österut.

Tranorna ropade till några gånger för att sedan tystna, de slog sej till ro för natten. Promenaden blev inte så lång men ack så ljuvlig, det började regna igen, ett skönt varmt sommarregn, ett sådant man drömmer om på vintern när snön yr runt knuten.

Vände hemåt efter att ha fångat aftonklockorna på bild, låg där på vägen med huvudet tryckt mot stenarna o försökte få med det sista ljuset, ökade iso:t till 400 o hoppades det skulle räcka.

 Kände det varma regnet på kinden o tyckte att jag nog var en av världens lyckligaste mäniskor, traskade hem med en skön känsla av att få vara en del av detta fantastiska .   


Av Gunnel Sörensen - 6 juli 2010 21:54

Det är roligt, i alla fall när man är klar med det.

Vi har gått o dragit ett tag på det, men nu skulle det bli gjort, Ut med dom gamla o in med de nya. Fyra dagar och nio nya fönster, kändes som något slags rekord, i alla fall för oss.

Det som tog tid var att riva allt, ja rättare sagt maken rev o jag körde undan, gick faktiskt väldigt bra, Arge snickaren skulle varit stolt över oss.

Spännande är att se det där gamla som kommer fram när man river, här mellan stockarna har man tätat med ett tygstycke, o det sätter genast i gång fantasin...Hur såg det ut här när man byggde, vika mäniskor hjälpte till osv.

 Så noggrant man huggit till stockarna o tätat med vass o lerblandning.

  

Undrar vad nästa generation kommer tycka om vår renovering..

  


Tja nu kom vi till nästa fas, att sätta in de nya, gick faktiskt riktigt bra. Maken hade läst hur man kunde sätta franskbult på nedre kanten, mäta in o få det rätt, sedan plaserade man fönstren där på.  Lätt att justera genom att skruva upp eller ner.


Det som var jobbigt var väl tyngden, tyckte de vägde bly, men när de väl satt där kändes de solida.

  

Knackles var oxå med, tyckte det var spännande med öppna fönster överallt. Kanske var han lite nära isoleringen för det kliar....


Nu ska vi vila i många dagar för det här var jobbigare än vi trodde. Känns i hela kroppen.

Ha det nu så gött i sommarkvällen  

Skapa flashcards