Denna underbara julikväll kan man ju inte sitta inne, bestämde mej för en promenad, klockan var ju bara barnet,  kvällsljuset lockade med sina varma röda toner som övergick i blåviolett österut.

Tranorna ropade till några gånger för att sedan tystna, de slog sej till ro för natten. Promenaden blev inte så lång men ack så ljuvlig, det började regna igen, ett skönt varmt sommarregn, ett sådant man drömmer om på vintern när snön yr runt knuten.

Vände hemåt efter att ha fångat aftonklockorna på bild, låg där på vägen med huvudet tryckt mot stenarna o försökte få med det sista ljuset, ökade iso:t till 400 o hoppades det skulle räcka.

 Kände det varma regnet på kinden o tyckte att jag nog var en av världens lyckligaste mäniskor, traskade hem med en skön känsla av att få vara en del av detta fantastiska .